30 dec 2013

Paleo 30 dagar

Paleo 30 dagar är en personlig hälsoutmaning! Det är alltid rätt tid att ta tag i sin hälsa och att göra något riktigt bra för sin kropp men vid ett nytt år blir det lite extra aktuellt. Känslan av att allt börjar på nytt infinner sig och man vill ta tag i sitt liv och göra en förändring! Något som vi verkligen rekommenderar är en Paleo utmaning på 30 dagar. Helt enkelt, ät dig till din bästa form någonsin!

Det som har den största och mest avgörande effekten på våra kroppar är just kosten, att äta ren och naturlig mat som vi är skapade för och av är något som verkligen ger resultat i form av hälsa! Paleo eller jägar- och samlarmat, även kallad ursprungsmat och stenåldersmat, är den kosten som gör oss friska, starka och fyllda av energi.

Ge dig själv en fantastisk fin nyårspresent i form av en Paleo utmaning på 30 dagar. Ägna 30 dagar åt ren och naturlig mat, lagad från grunden på härliga råvaror. Ge dig tid att äta riktig, sova och kanske träna en del under dessa dagar. Vi kan lova dig att du kommer upptäcka mycket glädje och en stor skillnad i din hälsa!

Vad innebär det att göra en Paleo utmaning

Uteslut spannmål, baljväxter och mejerivaror men även hel- och halvfabrikat, socker och alla kemiska tillsatser. Satsa gärna på råvaror av god kvalitet, vilket kan innebära ekologiskt och gräsbeteskött.

Laga mat från grunden.

Försök få 8 timmars sömn per dygn i en dag/natt rytm.

Naturlig rörelse, gör din vardag “mer” fysisk genom att t.ex. ta trappor istället för hiss, stå på din arbetsplats istället för att sitta, om möjligt gå istället för att ta bilen o.s.v. Tänk naturligt, det som våra kroppar är fysiskt anpassade för – gå, springa, hoppa, krypa, lyfta, hänga, klättra. Ja, leka helt enkelt!

Vilken typ av mat ingår i Paleo

Grönsaker och rotfrukter

Kött, fågel, fisk, skaldjur och ägg

frukt och bär

nötter och fröer

Olja/fett, som kokosolja, olivolja, avokadoolja och animaliskt fett
kryddor

En råvaruguide för allt som ingår i Paleo finns här. Att hitta underbara recept för utmaningen är inga problem, Paleoskafferiet är fullt av gott och lättlagat! Gå gärna in direkt och titta runt bland alla härliga maträtter! Att planera, skriva matsedel och handla varor inför utmaningen är en god ide. Sortera ut sådant som du inte ska äta ur kylskåp och skafferi, underlättar om det enbart finns rätt sorts mat så man inte “råkar” ta fel…

Alltid lättare att lyckas när man har en plan att följa, tänk också igenom varför just du vill göra en hälsoutmaning och vilka mål du har, vad du vill uppnå. Bli starkare, minska överskottskilon (man ska då tänka på att vara restriktiv med frukt och nötter, effekten blir också större om man även får in rörelse i sitt liv), få mer energi, jämnare humör eller helt enkelt bara hålla sig friskare!

Paleo, Paleo30dagar och Whole30

Det är många fördelar med en Paleo utmaning, väl värt att satsa 30 dagar på. Om det är någon som är förvirrad över en del begrepp och vad som skiljer Paleo, Paleo 30 dagar och Whole30 så läs gärna inlägget vi gjort om just detta.

Om ni har några funderingar eller frågor angående en Paleo 30 dagars utmaning så är det bara att skriva till oss på info@undervarttak.se vi finns här och stöttar, svarar på frågor och underlättar er utmaning så mycket vi kan. Vi är dessutom utbildade Kostrådgivare hos Paleo-Institute.

Stort lycka till!
Magnus & Jenny

13 nov 2013

Vi följer med spänning bloggen “Led genom exempel” som Henrik Siwe skriver och fascineras speciellt av hans sätt att röra på sig och hur han ser på träning. Vi har många liknande tankar om att vara ute och “leka” och njuta av naturen samtidigt som vi faktiskt får vår träning. Henrik har tidigare skrivit ett gästinlägg på vår blogg där han presenterar sig och sin blogg.

Med detta som bakgrund så har vi skickat en förfrågan till Henrik om han skulle vilja dela med sig om sina träningstankar på vår blogg!

Läs om en kanske lite udda men väldigt rolig träning och uppenbarligen otroligt effektiv!

Magnus & Jenny

 

Träning så kul och så enkelt…
Nu är jag här igen – och det känns lika roligt och lika stort som vid förra gästinlägget! Mitt första gästinlägg hos “Under vårt tak” handlade om mig och varför jag driver bloggen “Led genom exempel” samt lite generella tankar kopplat till kost och träning. Så när Magnus och Jenny undrade om jag inte ville skriva ett inlägg till, för att fördjupa mig inom träning, så blev jag väldigt glad. Det är något jag verkligen brinner för!

Vi landade till slut i att inlägget borde handla om min egen vardag och träning. Gärna med bilder från något “som kan upplevas som lite udda träningsformer”, eftersom de fått en känsla av att jag gillar just det. (De har helt rätt.)

Så här kommer ännu ett gästinlägg från “Led genom exempel“, den här gången under parollen “Träning så kul och så enkelt”!

Till att börja med vill jag vara väldigt tydlig med min egen bakgrund och mina egna förutsättningar. Jag har aldrig varit överviktig. Jag har alltid tränat mycket. Först var det fotboll under hela uppväxten och sedan gym. Jag har alltid tyckt att jag har fått “bra resultat” när jag går in för det. Baksidan av det är att jag också då och då har varit skadad eller sjuk, samt att det gått väldigt upp och ner vad gäller hur roligt det har varit att träna.

Att skilja på lek, träning och “planlös motion”

Jag gillar verkligen Magnus och Jennys uppmaningar här på Under vårt tak om “ut och lek”! För det är precis vad det handlar om – att ha roligt. Då är “träningseffekten” bara bonus. På det temat så brukar jag låta mig inspireras av min 4-åring som tycks helt ovetande om hur “jobbigt” allt hon gör faktiskt är. Hon springer hellre än hon går. Hon hoppar, klättrar, hänger, drar, kryper och försöker göra nya saker hela tiden – något väl värt att inspireras av och fundera kring. Varför känns det inte så för oss vuxna (de allra flesta) längre? En riktigt tuff utmaning på bloggen heter ”är du lika stark som min 4-åring?” – och den är inte helt självklar kan jag lova!

Henrik1

Min egen träning

Det är ofta som jag får frågan “hur tränar du”? De flesta förväntar sig en detaljerad beskrivning av intervaller, hård styrketräning och en massa andra tuffa upplägg, eftersom den generellt rådande bilden just nu är att det är vad som krävs för att få muskler. När jag då berättar om min träningsfilosofi möts jag ofta av en skeptisk min och ”skämtar du?” eller ”vadå springa i lågpuls för att bygga grundstyrka?”. Så med det sagt – låt mig ge er min träningsfilosofi och vad det innebär i praktiken!

Tänkte att jag inleder med en översikt av vad jag siktar på per vecka. Märk väl att det inte är något jag alltid genomför till punkt och pricka varje vecka, även om min målsättning är att göra det. Mycket? Tja, det kan tyckas men för mig är träningen en stor och viktig del av mitt liv. Det är något som gör mig genuint glad!
Jag rör mig – löpning, rodd, simning eller liknande – i min MAF-puls* 3-5 timmar i veckan
Jag tränar styrka 1-2 gånger
Jag springer för livet någon gång i veckan/var 10e dag
Jag har ett par tillfällen av yoga/rörlighetsträning och avslappningsövningar i veckan – ofta runt 15 minuter innan sängdags på kvällen

Ovan är resultatet av mitt egna hemmasnickrade ramverk nedan. Jag misstänker att jag är en av få bland “träningsbloggarna” som anser att träningsvärk är helt onödigt…
Alltid vara så lite som möjligt på gymmet men med maximalt resultat – jag har hellre roligt i skogen än spenderar massa tid på gymmet
Minimera ”onödig” träningsvärk – att inte kunna röra sig på en vecka är inte min grej
Hellre ”riktigt stark” än ”riktigt stor”
Jag vill optimera kroppen som fungerande helhet
Jag tränar inte för att ”bränna kalorier”

Vad betyder allt det där i praktiken?

Att röra sig i MAF-puls – “lågpulsträning” är – av olika anledningar som jag skrivit metervis om på bloggen – något som jag ser som basen i min träning. Den korta storyn är att det är skönt, hållbart, långsiktigt och effekterna av den träningen är OTROLIGA. Den långa versionen finns på bloggen.

Jag lyfter riktigt tungt då och då. Min strävan är ett pass på gymmet varje vecka för att lyfta riktigt tungt. Skälet till att jag då väljer gymmet är att jag inte hittat något substitut för att få till 150-kilos marklyft (tips mottages tacksamt.) Det bästa som finns är att hitta utomhusalternativ till tung styrketräning. Som när jag hittade en stock på sommarstället att ge järnet med – utomhusstyrka när det är som bäst!

Henrik2

Sedan är jag som flera vet heltidsarbetande småbarnsförälder – vilket per definition innebär tidsbrist. För att råda bot på det har jag också några väldigt korta, snabba pass! En kroppscirkel – chins-benböj-armhävningar-planka – som går på runt 15 minuter och ett “spring för livet” som tar runt 12-18 minuter beroende på hur man väljer att genomföra det. Båda dessa ger EXTREMT bra resultat och jag garanterar att man är nöjd efter dem!

Men igen, ju mer lek vi kan få in i träningen desto bättre! Ett av mina absoluta ”favoritpass” är att vara ute och springa helt planlöst i skogen här i Älta. Inga stigar. Inga fasta hållpunkter. Ingen runda. Bara skog, stenar, utmaningar och spännande inslag av att klättra i träd – det är jobbigare än man minns – gå balansgång på fallna träd och varför inte hoppa mellan stenar när chans ges.

Henrik3

De gånger jag har gjort det är jag alltid förvånad över dels hur fort tiden går och dels över hur hög puls jag har haft (naturlig intervallträning) men med en upplevelse som enbart varit riktigt positiv och genuint rolig. Varför inte testa lekplatspasset med barnen som vikt…

Henrik1

…eller ta tillfället i akt när det finns grushögar att flytta eller roliga utegym att ”leka loss i”!

Henrik5

Som avslutning vill jag dela med mig av två utmaningar som jag filmat. Den ena kallar jag för “fotbollsmålsutmaningen” och den andra för “balanskrypet“. De är båda ett sätt att sätta sin vardag och “vanliga” träning i perspektiv. För båda kräver mer än bara styrka!

Motion utan lek eller träningstanke?

För så många är det som i vanligt tal kallas “motion” något som inte är speciellt trevligt och nästan alltid upplevs som tråkigt. Ta löpning som exempel. Ofta börjar man för hårt och snabbt. Musklerna tar slut. Pulsen är superhög och om man inte springer fortare än förra gången så känner man sig misslyckad. Jag har varit precis där. Dit vill jag inte igen! Skillnaden mellan träning och planlös motion – vilket tyvärr många tror är bra träning – är att ”träning” är fokuserad, medveten, mätbar och genomtänkt. Det innebär också oftast låg skaderisk och reella hälsovinster!

Slutliga tankar kring min egen träning

Jag har ett enda eget mål – att vara så uthållig och ”allroundtränad” att jag kan säga ja till i stort sett vad som helst om någon vill att jag ska hänga med! Givetvis finns det saker jag inte klarar, men en milstolpe för mig är att jag numera kan springa ett maraton med en dags varsel – det har jag bevisat! Med det sagt är min grundinställning till träning numera att den ska optimera min hälsa – jag vill inte vara skadad mer. Det ska sammanfalla med min målsättning samtidigt som det ska vara så roligt, skönt och inspirerande som möjligt. Jag ska inte bara känna mig stark utan också vara stark!

Henrik

Därmed inte sagt – inte på något sätt – att det är fel att ha målsättningar och måltider på lopp, tävlingar eller dylikt. MEN jag vill betona att det är min bestämdaste åsikt att det inte är värt att offra sin hälsa för att nå sina, ofta kortsiktiga, träningsmål genom att träna för hårt!

Slutligen, några väldigt konkreta budskap som jag vill avsluta med.
Börja hellre jobba med att förändra matvanorna än att ”dra igång hårdträningen” – det ger snabbare och hälsosammare resultat utan dåligt samvete när du inte längre pallar gå till gymmet
OM du vill träna och tycker det är KUL – så behövs ändå inte stenhård träning 5 gånger i veckan på gymmet för att komma i riktigt bra form – det är KONTRAPRODUKTIVT och OHÄLSOSAMT
Träning måste inte ge blodsmak för att ge resultat – det är ren marknadsföring!
Mer är INTE bättre – kvalitet framför kvantitet
Lek mer – alla tillfällen att göra något med kroppen kan tas tillvara. Gå balansgång i lekparken, stå på händerna med ungarna, hjula (något jag inte kan), låt ungarna rida på din rygg medan du går på alla 4 (hur jobbigt som helst)

Att sträva efter att leva hela livet i bästa möjliga form, det är för mig att leda genom exempel!

Henrik6

*Den som är nyfiken på MAF-puls, lågpulsträning och alla de passen som nämns ovan kan läsa mer om det på bloggen under “min träningsfilosofi”

/Henrik Siwe

10 nov 2013

Vi har en oerhört stor förmån som kommit till oss genom bloggen “Under vårt tak” och det är kontakten med alla er som läser vår blogg! Det är helt fantastiskt att få respons på våra inlägg och dessutom få lära känna vissa av er lite mer.

Idag har vi en helt otrolig berättelse från Elin som blivit frisk med Paleo, alltså ren och naturlig mat, tillsammans med träning. Det är en gripande, underbar och känslosam historia som verkligen dröjer sig kvar i kroppen.

Stort tack Elin för att du delar med dig så frikostigt av ditt liv! Tror att många kan känna igen känslorna och maktlösheten som du beskriver, förhoppningsvis kan din berättelse hjälpa någon annan att ta det där första och svåra steget till ren och naturlig mat för att få ett bra liv!

Magnus & Jenny

 

Hallå

Mitt namn är Elin och jag är 22 år. Jag blev tillfrågad av Jenny & Magnus att skriva här på ”Under vårt tak” efter att jag kortfattat berättat min historia för dem. Det är så svårt att veta var jag ska börja och hur jag ska skriva för att få med hela min historia.

Jag växte upp på en gård i Skåne med min mor och far och mina 3 syskon(en syster och 2 bröder) och jag var minst i syskonskaran. Ett helt fantastisk ställe när man tänker efter. På sommaren/sensommaren kunde man gå ut i vår stora trädgård och äta det mesta. Jordgubbar, äpplen, rabarber, päron, körsbär osv..

Jag var en liten blond lintott som hade en underbar uppväxt. Jag åkte traktor med min far och lekte på hela gården. En riktig bondflicka, kan man väl säga?
När jag blev lite äldre(10 års-åldern) hände det som absolut inte fick hända. Min mamma fick bröstcancer. När man är 10 år och får reda på något sådant, så tror man ju direkt att man kommer bli moderslös. Det var en fruktansvärt tuff tid. Min mor fick göra flera operationer och till sist tog de hela bröstet. Jag blev tvungen att snabbt växa upp och stötta min mor i allt som hände. Som tur var, så klarade hon sig. Hon är fri från cancer.

Om jag tar er lite längre fram i historien, till när jag var 18-19 år, så hände det något annat som har påverkat min syn på livet. Jag hade börjat på sista året i gymnasiet och hade fullt upp i skolan. Av någon anledning så började jag gå ner i vikt. Och runt omkring mig började människor märka det. Saken var att det började helt omedvetet. Jag ”glömde” att äta. Jag har alltid varit mullig och har alltid kämpat mot det. Mer motion, mindre mat, annan mat, men jag orkade inte med det särskilt länge. Men nu hade jag ju hittat något som funkade och när det väl gick upp för mig att jag hoppat över mål, så var det inte precis att jag började äta. Jag bara fortsatte och fortsatte. Kommer ihåg en specifik dag när jag var på malmöfestivalen med en kompis och jag hade då inte ätit på 3 dagar. Det värsta var att jag var så himla stolt över det. Och så höll det på. Någon gång svimmade jag till och med i skolan på en konsert vi hade (läste musiklinjen). Så här höll det på ett tag. Det var inte förrän jag träffade min nuvarande fästman, som jag ändrande mitt beteende. Ändrade mig inte direkt, men några månader senare blev det bättring. Jag brukar alltid tänka att det var just Robin(min fästman) som räddade mig från ätstörningen. Jag började äta (har alltid varit glad i mat och allt sött, därför har jag också alltid haft det svårt med vikten) och jag började gå upp i vikt igen. Med viktökningen kom viktångest och matångest. Gillade inte alls känslan av att gå upp i vikt. Jag provade viktväktarna och lite alla möjliga sorters dieter. Men det var samma här. Klarade bara några veckor, sen var jag trött på det.

Jag och Robin flyttade ihop i början av 2011 i en tvåa mitt i Ystad. Hösten samma år, så blev jag sjuk. Jag hostade hela nätterna och jag var inne på sjukhuset, men dem trodde jag hade astma och skickade hem mig med en tid till spirometri. Jag visste ju att det inte kunde vara det. Två veckor gick och jag blev värre och värre. Jag sov inte om nätterna utan bara hostade och fick inte luft. Robin fick inte heller mycket sömn, han fick ju ligga och lyssna på min hosta och min rosslande andning. Till slut fick han nog. Vi körde in till vårdcentralen och dem skickade mig direkt till akuten. Då trodde läkarna att jag hade fått en propp i lungan. Jag var 20 år och det kändes rätt så osannolikt att det var en propp. Jag blev inlagd på sjukhuset eftersom jag hade bröstsmärtor(det var väl inte så konstigt när jag hade hostat dag som natt i flera veckor!) . Läkarna tog massa prover och helt plötsligt skulle jag in i karantän! Då trodde dem att jag hade TBC. Dom är rätt duktiga på att skrämma upp en, dem där läkarna. När jag hade legat på sjukhuset i 2 dagar, så väckte sköterskorna mig på morgonen och lät mig dricka destillerat vatten och sen skulle det ner en slang i halsen för att dra upp mitt maginnehåll. Har blivit väckt på roligare sätt kan jag säga. Till slut så hittade läkarna vad det var! Detta var en dubbelsidig lunginflammation. Precis vad jag hade trott från början! Saken var att bakterien i lungorna inte kunde identifieras. Dom frågade om jag hade varit på långa resor i Afrika osv..

Det hade jag ju såklart inte. Vi hade ju även röntgat mina lungor och samma här, läkarna hade aldrig sett något liknande. Jag som aldrig hade varit sjuk, var ju livrädd!

Jag blev hemskickad med medicin och inhalatorer. Och blev bättre. Jag kunde äntligen andas igen! Jag fortsatte ta medicinen men kände att jag fortfarande inte var helt bra när jag var färdig med kuren. Vi började ta fler prover och det visade sig att det nu var något annat. Jag läckte äggvita(protein) från njurarna. Och jag hade även en inflammation/infektion(har svårt att skilja dem åt.) Någonstans i kroppen. Då var det inte så konstigt att jag var trött hela tiden. Detta blev inte bättre utan det blev mer och mer hela tiden, men läkaren visste inte vad hon skulle göra riktigt. Nu hoppar vi fram ytterligare ett år.

Inget har blivit hittat än, tvärtom. Det hade blivit värre. Jag sov mest och tröståt. Motion hade jag uteslutit för längesen. Tog någon promenad då och då, men inte mer. Jag gled ifrån Robin mer och mer och även han, som alltid varit så glad och full av liv(precis som jag hade varit), drogs ner i mitt mörka hål av självömkan och inte kunna se någonting positivt i livet. Någonstans här fick jag för mig att jag skulle börja läsa till förskolelärare(fråga mig inte riktigt vad jag fick det ifrån) jag tror att jag gjorde detta för att vara en del av något. att inte behöva gå ensam hemma hela tiden, utan att få komma ifrån. De gick inte så bra. Fick ännu mer ångest och till vintern 2012/2013 höll det på att ta kål på mig. Jag hade varit inne på en njurbiopsi, men de kunde inte hitta något här heller. Det var snack om autoimmun sjukdom, vilket betyder att mitt immunsystem jobbar emot min kropp. Jag hade även jätteont i kroppen, så hade fått tid till att träffa en reumatismläkare. Dagarna gick åt att gråta, inte orka och helt ärligt talat, tänka på att inte finnas mer. Jag måste även berätta för er att det inte finns många som vet om detta, så detta är väldigt svårt att berätta, men jag vill att ni som läser ska få veta hur djupt nere i skiten jag var. Allt såg mörkt ut. Tills en dag. Jag bestämde mig för att sluta skolan. Det gick verkligen inte. Jag bestämde mig för att ta tiden för att försöka hela mig själv. Läka.

Efter någon månad, så berättade min syster att hon hade lagt om sin kost till något som hette paleo och hon tyckte det hade varit jättekul om jag hade börjat med det. Hon sa att det var en kost som kunde vara läkande osv. Nej, tänkte jag. Om det inte hade funnits några mediciner som kunde göra mig bra, så kan inte en koständring göra det. Jag vet, supernegativ.

Men sen tänkte jag lite på det. Sög på karamellen, så att säga.

En kväll så var vi hemma hos min syster och hennes man och alla deras barn. Barnen var lagda och det var bara jag och min syster uppe. Annelie(min syster) hade verkligen gått ner i vikt och jag tänkte att varför inte kolla upp vad kosten handlar om. Det ser ju ut att funka. Men, jag ville inte göra det själv. Så nu var jag tvungen att lura in Robin i det. Och det gick jättebra! Jag sa att vi skulle ta en månad som en utmaning och han nappade direkt! Vi började den 9 mars detta år med att väga oss på en proffsvåg på ett ställe som heter Go & gla och som ligger i Tomelilla, 15 minuter ifrån där vi bor. Den vågen mätte fett, vätska, muskler osv i kroppen. Jag fick reda på att min kropp nästan till hälften bestod utav fett. Inte det roligaste att veta. Min sambo hade jättebra redan. Han är en av dem som kan äta vad som helst utan att det syns på honom. Men hans matvanor blev ju mina matvanor så det syntes ju på mig. Dagen efter, den 10 mars, började vi med kosten. Efter ca en vecka kände jag en ordentlig skillnad. Magen var inte svullen och jag kände att allting kändes lättare. Efter ca 3-4 veckor kunde jag ringa till min läkare och säga att jag inte behövde träffa reumatismläkaren, eftersom jag inte längre hade ont i kroppen. Och efter en månad var det dags för vägning igen. Både jag och Robin fick en chock när vi fick se resultaten. Jag hade gått ner i vikt och byggt 1,7 kg muskler Robin hade byggt 1,5 kg muskler och förbättrat sina värden. Vi bestämde oss för att fortsätta. Jag var piggare, jag gick ner i vikt och jag och Robin kom närmare varandra igen.

Efter att vi hade hållit på i ungefär en månad, så var det dags för mig att lämna prover igen. Tyvärr var det inte bättre men vi avvaktade och skulle ta nya prover till hösten.
Jag och Robin fortsatte och vi kände skillnader hela tiden! Jag mådde verkligen bättre och depressionen var som bortblåst. Jag hade fortfarande lite ångest, men i helhet mådde jag bättre.
Jag mådde så bra, att jag helt plötsligt fick för mig att jag skulle börja träna! Och sambon drog jag med mig! Vi gick till go & gla och började träna gruppass. Vi började med box 2 dagar i veckan, men efter att Robin hade haft semester, så drog vi igång träningen ännu mer. Nu körde vi 4-5 dagar i veckan och vi började även träna dubbelpass. Vi tränar styrka, spinning, box, core och allt möjligt!

Vi vet fortfarande inte riktigt vad som hände med mig (det var jag som drog iväg oss till träning hela tiden) eftersom jag gick från att inte vilja röra mig alls, till att knappt göra något annat än att träna på vår lediga tid.

Och nu är vi i nutid. Jag och Robin håller fortfarande på med paleo, vi tränar som galningar och vi är närmre varandra än någonsin. Jag är fri från ångest och depression och min kropp har blivit mindre.

Har gått ner 7-9 kg och byggt massa muskler.

Elin3 Elin2 Elin4

Och så ha jag sparat det bästa till sist. Den 15:e oktober var jag inne och lämnade prover igen och den 24:e oktober var det dags att träffa min läkare för att få svar på proverna.
– Du ser ut att må bra! Det verkligen strålar om dig! Vad har hänt?
Jag berättade om att jag hade lagt om hela min kost och börjat träna och att jag mådde helt fantastiskt.
– Det syns på proverna. Du är nu helt frisk. Det går inte att hitta ett enda fel på dina prover.
Jag börjar stortjuta av glädje och bara sitter och skrattar och gråter samtidigt. Min kost har läkt mig! jag ringer till Robin och berättar och även han börjar snyfta.
Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om hur bra jag mår. Jag är mig själv igen. Alltid ett leende och jag tar mig fram genom att studsa runt eller småspringa. Men framförallt. Nu speglar min utsida hur jag mår på insidan.

Jag och Robin kommer aldrig att gå tillbaka till den kosten vi hade innan paleo. Vi bryr oss för mycket om våra kroppar! Och om det nu var en autoimmun sjukdom jag hade, så har jag en ännu större anledning till att fortsätta med paleo.

Tack så mycket Jenny & Magnus för att ni har låtit mig dela min historia. Även om ni kanske inte vet om det, så har ni varit ett stort stöd och en stor inspiration till mitt nya, hälsosammare liv. Ni är guld värda!

– för ett bra liv. Det blir vad man gör det till.
/Elin

13 okt 2013

Människor som väljer att leva lite annorlunda och se saker från ett annat håll har alltid väckt vår nyfikenhet. De som gör det där lilla extra och dessutom lever som de lär, det är spännande lärorikt och man upptäcker dessutom nya saker om sig själv.

En sådan person är Henrik Siwe som driver bloggen Led genom exempel! Bara namnet på bloggen gör ju att man måste kika in och se vad som sker! Här möts man av sunda idéer och tankar kring träning, hälsa och livsstil – handfasta och genom exempel genomförbara livsförändringar! Frikostigt delar Henrik med sig av sin kunskap och håller en härlig “ton” i sina inlägg.

Vi skulle vilja pusha lite extra för denna fina blogg och har även förmånen av att få publicera ett gästinlägg och en presentation av Henrik och hans blogg Led genom exempel!

/Magnus & Jenny

Varför hittade jag till paleobloggen “Under vårt tak”?

Att i egenskap av bloggare* få äran att skriva ett gästinlägg på en av mina absoluta favoritbloggar är stort för mig. Riktigt stort. Eftersom jag värderar positiva upplevelser så mycket slår det allt jag gjort kopplat till min egen blogg utom möjligen att få feedback från de jag coachar. Det är för de “riktiga hållbara resultaten” och att inspirera till små steg mot stor förändring jag skriver “Led genom exempel”.

Header2-1

Men innan vi går in på det närmare vill jag ge er berättelsen hur jag hittade till “Under vårt tak” – Sveriges bästa paleoblogg!
Alltid i “bra form” – men aldrig hälsosam…
Jag spelade fotboll hela min uppväxt, har alltid haft en hyfsad grundfysik och känt ett självförtroende gällande träning. Tänkte, som så många andra, att “jag har alltid tränat och då kan man…”. Ack så fel det var – och vilket högt pris jag har betalat för det.
Insikter
Några saker skedde i hyfsat rask takt – ok över tre år, men ändå – som förändrade mig i grunden:
1. Jag fick barn (2009) – så var det med att ha tid med sig själv – och bytte jobb.

2. Jag skadade mig i en axel vid styrketräning (jan 2012) – att inte kunna träna överkroppen, något vi män har en förkärlek för, på 3-6 månader gav panik nog för att börja läsa på om träning.

3. Jag var tvungen att prata med min PT om rehab – vilket gjorde det tydligt att jag inte kunde tillräckligt mycket själv!

Tre saker som över tiden, 3 år, gjorde att mitt liv förändrades från att ha tränat hårt, jobbat hårt och ätit whatever till att behöva laga mat till någon jag har ansvar för som inte kan välja själv. Hustrun får se sig exkluderad här, hon kan säga nej på ett annat sätt om jag skulle servera glass till middag. Det har lett till att prioritering av tid har blivit oerhört viktigt samt att jag numera är mån om att träningen aldrig får gå ut över min hälsa igen på grund av att jag inte vet vad jag pysslar med. Mitt motto är idag, och kommer framåt alltid vara, “hälsa före fitness”.

En bok som förändrade mitt liv

Jag tillskriver mycket av vad som hände sedan till en enda bok. The Big Book of Endurance Training and Racing av doktor Philip Maffeone. Han gav mig en helt annan bild av hur träning, hälsa, mat och performance hänger ihop! För vem, förutom elitidrottare, har någonsin hört att man kan bli snabbare och starkare genom att träna långsammare och ofta MINDRE!?
Jag var något nytt på spåren – helhetsperspektivet! Jag som “bara” ville lära mig mer om träning och resultat fick insikter om att det INTE är träningen som är grundplåten för hälsa utan kosten. Kosten och hur tillvaron fungerar måste utgöra basen för att skapa ett hälsotillstånd där vi skapar ork, energi och kraft att just träna! Vilken grej. Dags att läsa på!
En weekendresa spenderad på Adlibris senare…
…hade jag – kolla gärna min boklista – en bra översikt och massor av detalj kunskap om koncept som “sött blod”, “Primal”, “Paleo”, “LCHF”, “Intermittent fasting”, ”lågpulsträning” och allt annat ni kan tänka er! Jag hade också för mig själv skapat ett eget upplägg för kost och träning. Japp, det är lite nördigt och pretentiöst – men jag tyckte att det fanns godbitar att plocka från alla olika koncept!

Alla koncept kräver inspiration!

Öppna Google. Skriv “Paleorecept”. Klicka “UNDER VÅRT TAK”! Vill man ha en svensk blogg, med svenska paleorecept FÅR man inte missa “Under vårt tak”. Man VILL inte missa “Under vårt tak”. Punkt. Slut.
Således skrev jag ett mail, berömde bloggen och tipsade om mitt egna skrivande. Efter att ha blivit inspirerad varje dag under lång tid, gjorde jag en väldigt indirekt förfrågan kring att eventuellt få skriva ett gästinlägg utifrån att vi delar samma syn på så mycket! Bland annat har jag skrivit om ett experiment att bli av med allergi genom koständring – effekter som även Magnus på Under vårt tak upplevt!

Bloggen ”led genom exempel”?

När någon mår bra och ser hälsosam ut så blir andra inspirerade. Det är väldigt tydligt! Efter att ha upplevt effekten av ren, naturlig mat och den träning jag numera håller mig till kände jag ett stort behov att dela med mig av kunskapen! Jag märkte också att väldigt många i min närhet var oerhört nyfikna.

Inspirera – led genom exempel – istället för att uppmana

Min ambition med bloggen är att på ett inspirerande och humoristiskt sätt – givetvis med en hel del allvar – tar upp annorlunda tankar kring träning, kost och hälsa. Det är inte den vanliga träningsbloggen som glatt uppmanar till hårda intervallpass och blodsmak-utmaningar. Det är inte den typiska hälsobloggen som förespråkar konstiga produkter och dieter. Det är kort och gott min blogg – Led genom exempel. Naturlig mat, hälsosam träning och massor om hälsa som ingen annan tycks vilja berätta om – skrivet med en rejäl portion humor och ödmjukhet.

Header5-1

Kort om vad du kan hitta där…

Du hittar annorlunda saker som “lågpulsträning” för att orka springa fortare, varför laddade muskler inte alltid räcker, skillnaden mellan träning och planlös motion samt varför träning är ett KASST sätt att gå ner i vikt. Sedan finns det en hel drös med inlägg kring olika typer av förslag till små förändringar i vardagen för bättre hälsa och konstiga utmaningar som att klättra upp på ett fotbollsmål och leka som en 4-åring.
Apropå just humor och att leda genom exempel. Tre dagar efter midsommarafton 2013 blev jag så irriterad en konversation jag haft på midsommarafton angående om jag sprungit ett maraton eller inte, vilket jag inte hade gjort, att jag helt enkelt drog ut i skogen – UTAN kolhydratsuppladdning – och sprang ett

Avslutande tankar

Header3-1

För mig är det viktigaste som finns att vi tar tillbaka vår hälsa från livsmedelsindustrins cyniska grepp och alla gym som betonar att det ska tränas snabbt, hårt och mycket. “Under vårt tak” och “led genom exempel” må ha olika utgångspunkt – men vi har samma strävan att förmedla en väg mot bättre hälsa.
Jag vill avsluta på ett tema som har återkommit till i flera av mina inlägg sista tiden. Det är lätt att hamna i diskussioner mer vänner, familj eller kollegor när de ser att vi gör något annorlunda – Paleo sticker ut. Men oavsett vad diskussionen gäller – träning, mat, hälsa eller jobb – så kokar det ner till en enda viktig fråga vi alla bör ta ställning till då och då:
”Hur funkar det du gör idag för dig?”

Det är vad som betyder något. Inte hur alla andra mår.

Får du inte de resultat du vill ha av din kost eller din träning idag – ÄNDRA NÅGOT! Ifrågasätt! Läs på! Våga experimentera!
Det, kära läsare, är för mig att leda genom exempel! Det försöker jag göra varje dag.
*Led genom exempel drivs av Henrik Siwe, tvåbarnspappa till Lilly och Emmy som bor och arbetar i Stockholm. En kostymklädd kontorsråtta som efter en träningsskada under 2012 blev tvingad att börja läsa på om träning och blev lätt besatt av kunskap kring träning, kost och hälsa.

/Henrik Siwe

17 maj 2013

Till helgen är det dags för Göteborgsvarvet, ett av världens största halvmarathon! Jag ska delta och kommer självklart att springa i mina barfotaskor. Ser verkligen fram emot att komma ut och springa med tiotusentals andra löpare genom Göteborgs gator, att bäras fram av alla åskådare som kantar hela loppet! En underbar känsla att först stå där i startfållan och vänta på att bli ivägsläppt, när startskottet sedan ljuder riktigt spritter det i benen och alla springer med glädje ut och igenom Slottsskogen för att sedan lotsas vidare på en bana genom hela Göteborg! 21 kilometer av njutbara upplevelser!

Nummerlappsuthämtning 2013

Jag har aldrig varit en snabb löpare men däremot en glad sådan. Trivs verkligen med att tassa runt i mina barfotaskor och bara njuta av omgivningarna, i vanliga fall hemma i skogen och vid vår sjö men nu till helgen blir det mitt inne i Göteborg som en av deltagarna på Göteborgsvarvet! Tacksam inför och efter varje runda att jag har möjlighet till att bara kunna tassa iväg som om det vore det mest naturliga i världen – och där har vi det! Det är naturligt, vi är verkligen gjorda för att springa, hela evolutionen och våra framgångar som människa är baserade på vår naturliga uppbyggnad och fallenhet för att spring. Fantastiskt!

Människan är alltså gjord för att röra sig – ibland hårt och kort och ibland lätt och länge. Men vi ska röra på oss och det viktiga här är att vi människor på alla sätt har utvecklats för att springa. Naturen har gjort sitt jobb under hundratusentals år, vi är verkligen finjusterade av evolutionen och borde vara vid vår topp nu. Lita på din kapacitet och ditt arv, spring utan uppbyggda, hårt dämpande och styva skor – känn på friheten, lättheten, lugnet och flexibiliteten som uppstår vid barfotalöpning!

Genom att springa barfota eller i skor av typen Fivefingers (barfotaskor) så ändras hela löpstilen i förhållande till om man springer i ”traditionella” löparskor. Steget blir kortare och mjukare, hållningen mer rak och det viktigaste av allt – markisättningen sker på framfoten och inte hälen! Detta gör att löpningen blir skonsam och kroppen tar upp alla stötar på det sätt som den ska göra. När man springer med uppbyggda och dämpade skor tvingas man till hälisättning blir steget hårt och bromsande och varje steg ger en ”stöt” upp genom hälen, benen, ryggen och slutligen nacken! Med barfotaskor känner man underlaget på ett helt annat sätt och man blir mer ett med sin omgivning, genom att marken omgående reflekteras i framfoten. Foten, vristen, benen, midjan, jag hela kroppen blir självjusterande mot underlaget och anpassar sig för varje steg efter vad foten möter.

Nu säger jag inte att ni ska dra ut och springa ett halvmarathon barfota (i barfotaskor) på en gång! Börja med att promenera, ha lätta skor och ta lite avstickare. Prova att gå helt barfota på en gräsmatta, i parken vid sidan av trottoaren. Känn hur kroppen reagerar och registrerar underlaget helt annorlunda, hur uppfattningen, hållningen och sättet att möta underlaget förändras. Efter ett tag är det bara att börja ta lite springsteg och rätt vad det är så springer man barfota! Tänk däremot på att det är andra och “nya” muskler i foten och benet som får jobba mer än vanligt och att musklerna i foten och speciellt vaderna måste få tid att stärkas och byggas upp. Börja därför med korta turer och bygg på efter hand.

Så till helgen ska jag tassa runt på Göteborgsvarvet – njut du också av dina evolutionära tillgångar genom att springa barfota i vår natur!

Magnus

Baka Basvara Benbuljong Bokrecension Digital Nomad Dryck efterrätt Fasta Föreläsning Glass Glutenfri Gästinlägg husgeråd Hälsa IBS Jul kakor Kokbok Kost Kostrådgivning Kosttillskott LCHF Lek långkok Marinad Mat Nyhetsbrev Paleo Paleo 30 dagar Paleohelg Paleokokbok Paleolivsstil Paleoskafferiet påsk Ren & Naturlig Mat Springa Till kaffet Tips Träning Vegetariskt Vila lite Vår kokbok Whole30 Yoga YouTube