18 Jun 2016
Andre kryper

André och Obstacle Course Racing (OCR)

För ett tag sedan mötte vi André via sociala medier och vi fick en fin kontakt med en gång. Vi har en hel del gemensamma tankar kring kost och rörelse, även om det har gett sig lite olika uttryck i våra liv. Något vi fastnade för direkt var drivkraften som han besitter, kärleken till sin sport och den positiva andan han utstrålade. Alltid spännande med nya möten och livshistorier. Här skriver han ett gästinlägg om sin bakgrund och hur han fastnade för just sin sport OCR.

 

Hej

Mitt namn är André Madejczyk, jag är 40 år gammal och bor en bit utanför Falkenberg. Född och uppvuxen är jag nära Berlin i Tyskland. Sedan 2007 har jag bott i Sverige. Jag har jobbat många år inom detaljhandeln (sportartiklar) men 2015 bestämde jag mig för att göra något nytt som jag tyckte var intressant eftersom sport är en stor del i mitt liv. Jag gick en utbildning till personlig tränare och livsstilrådgivare (kostrådgivare + hälsoinspiratör). Under dessa utbildningar växte mitt intresse för mat och olika former av kost. Dessutom förstod jag min kropp mycket bättre och kunde till exempel bli av med min pollenallergi genom att undvika vissa livsmedel.

Sport har alltid varit en del av mitt liv. När jag var liten, i en tid utan datorer, tv spel och internet, var fotboll, cykling och friidrott mitt tidsfördriv. Som 8 åring började jag tävla i terränglöpning och höll på tills jag blev 14, sedan blev det lite mindre när mopeder och tjejer blev intressanta.

Obstacle Course Racing

2014 såg jag en annons i en tidning om ett lopp som fascinerade mig. Ett hinderbanelopp på 8 km med många utmanande, spännande hinder bland annat en isvak och ett elhinder där man skulle få stötar. Jag nappade direkt och anmälde mig. Efter detta lopp var jag helt såld på den nya sporten som kommer från England och kallas Obstacle Course Racing (OCR).

OCR är en mix av terränglöpning och olika hinder som kan vara naturliga eller byggda. Man klättrar, simmar, kryper, bär tunga föremål, kastar spjut, hoppar ner i vattnet, bara fantasin som sätter gränserna för banan. Alla tävlingar är olika när det gäller terräng och hinder. Det är det som gör det extra spännande. Under 2014 sprang jag 4 sådana race till och jag blev ännu mer biten av denna form av löptävling.

VM i Kanada

2015 satsade jag helt på detta och sprang sammanlagt 15 lopp i olika länder. Ett av racen var ett kvallopp till OCR VM i Kanada. Och ja, jag lyckades att kvalificera mig till VM:et som går av stapeln 14-16 oktober 2016 20 mil norr om Toronto. Denna tävling var och är min stora dröm. Hela 2014 och 2015 tänkte på ett VM deltagande och nu ska det bli verklighet.

Andre hopparMånga fråga mig vad är så kul med dessa lopp? ”Det är ju jobbigt, du blir smutsig, du kan skada dig, dina kläder går sönder …och shit vad det kostar”. Ja säger jag, exakt så är det. Men det är precis det som gör sporten intressant för mig. Jag gillar utmana mig mentalt och fysiskt. Man möter och vinner över sina rädslor. Vilket jag tycker är bra för en själv. Men en sak som är viktigast för mig är gemenskap på dessa event. Jag har träffat så många härliga människor t.o.m. från andra länder och hittat nya vänner på det viset så blir ett lopp en tävling med vänner. Det är fantastiskt. Alltid blir det mingel före och efter racen där man snackar allt möjligt. Jag skulle verkligen rekommendera alla att testa det någon gång. Man måste absolut inte vara elitidrottare för att ta sig igenom banan.

Jag hoppas jag kunde väcka ert intresse för OCR som har vuxit enormt de senaste åren. Kanske vi ses på banan…

Med vänlig hälsning,
André
 
 
Tack snälla André för att du delar med dig av ditt liv och dina drömmar. Om du vill följa André och hans framfart och utveckling inom OCR så titta in på hans Instagramkonto ”obstacleracing”.

OBS! André söker även sponsorer för sitt sportutövande så om du har ett företag (eller känner någon) som vill synas i OCR sammanhang – kontakta André via ett personligt meddelande på hans Instagram.

Mycket nöje
Magnus & Jenny

7 Feb 2015
IBS

IBS – Ett brev från en av våra läsare

För ett tag sedan så fick vi ett brev från en av våra läsare som berörde oss extra mycket. Detta på grund av vad hon tvingats genomgå, att hon nu hittat till Paleo och att det påminner så starkt om vår tid med IBS och hur vi fick kämpa.

Läs Amanda´s berättelse.
 

Hej!

Jag skriver till er därför att jag egentligen bara vill säga att ni, med hjälp av en fantastisk hemsida/blogg/instagram och med ert engagemang, mer eller mindre räddat mitt liv! Jag är så tacksam och vill med detta mejl göra er uppmärksammade på det.
 
Jag fyller snart 26 år och har varit sjuk sedan jag var 20. ”Ingen IBS-patient är så välutredd” som jag är, var det sista jag hörde från vården. I sex år har jag varje dag haft ont i magen, diarré, varit extremt trött och orkeslös och uppblåst. Jag har även utvecklat rosacea på kinderna.
 
Jag har sökt VC, akut, specialister, mag-tarmmottagningar, gjort koloskopi, endoskopi, under dessa år. Till och med min pappa, som är läkare (företagsläkare så magen ej hans område), remitterade mig till slut, för att någon skulle ta mig på allvar. Jag kunde inte leva ett dugligt liv.
 
Redan vid mitt första VC-besök 2009 fick jag diagnosen IBS. Det är en förbannad slaskdiagnos enligt min mening och har inte gjort annat än att sätta käppar i hjulet för mig. Varje gång efter det har inte en läkare tagit mig på allvar, eftersom jag har ju IBS och ”du måste lära dig att leva med det”. De kan inte göra något. Jag har kämpat som tusan, jag har mer eller mindre känt mig kränkt att endast få IBS skrivet i pannan. Jag har många vänner med samma diagnos men de är inte sjuka på långa vägar så som jag har varit. Jag har fått utskrivet mängder med preparat som jag ska stoppa i mig för att reglera tarmen, ätit anti-depressiva för att minska smärtan.. Ändrat och experimenterat med min kost med allt vad det innebär… uteslutit, lagt till, slutat äta helt, ätit mjuk mat, endast varm mat, dricka varmt, testat lchf m.m.
 
Det senaste var i början på året då jag i ren desperation bara drack egengjord benbuljong i fem dagar. DÅ hittade jag er. Eller egentligen hittade jag er för längesen, under vårt tak verkade lite spännande men ja.. Jag har tidigare alltid blivit lite bättre av t ex lchf under en period men sedan blivit ”immun” och fått tillbaka alla problem igen. Dessutom har jag känt att jag vill bli frisk på riktigt, inte bara lindra symptomen som kommer tillbaka om jag ”missköter” mig. Ibland har jag varit så ledsen och uppgiven för att jag förändrats som person så mycket på grund av detta. Jag är livrädd att bli dålig bland folk, måste ha kontroll, planera precis allting (och då menar jag inte mat utan aktiviteter t ex.) Vissa perioder blir jag rent av deprimerad för att jag är en fånge i min egen kropp. Jag ser ut som vem som helst, ser frisk och kry ut men på insidan är jag fullkomligt trasig. Så känns det iallafall.
 
Kanske var jag tvungen att vara fullständigt benig och tanig som jag var efter de där fem buljongdagarna, för att kunna ta till mig paleo. Jag har läst mycket om inflammationshämmande mat och det faktum att jag inte längre startar varenda morgon med extrema smärtor, är ett tecken på att jag inte längre stoppar i mig sådant som inflammerar tarmen (som antagligen ligger och gror/jäser under natten). Det är jag övertygad om.
 
INGENTING har hjälpt mig innan så att jag känt någon skillnad. Nu äter jag paleo sen ett par veckor tillbaka och mår fantastiskt bra! Jag får fortfarande lite ont i magen efter måltid, och jag har fortfarande hjärnspöken som ”förväntar” sig att jag ska bli dålig. Men nu är det jag som har kontroll över magen och inte tvärtom. Jag har alltid tränat väldigt mycket men under dessa år aldrig vågat springa mer än 5 km för då sätter löparmagen igång.. Nu springer jag milen! Jag är starkare än nånsin och jag har en helt annan syn på min kropp och min kost. Och då har jag aldrig varit en som ätit skräpmat eller så. Mina föräldrar gjorde alltid all mat från grunden hemma och de äter lchf sen tio år tillbaka. Kolhydrater och socker är alltså ingenting för mig sen innan, även om jag i det stora hela inte varit strikt lchf-are. Men jag har verkligen insett vilken mat det är JAG behöver för att må bra. Bara det att plocka bort mejeriprodukter har gjort en enorm skillnad. Och det bästa av allt är att jag inte känner att jag har en massa förbud, utan att jag väljer vad jag vill äta. Det enda jag är lite osäker på är mängden av saker och ting. T ex tror jag att jag kanske äter lite för mycket frön. Gjort fröknäcke och dom är så goda att jag kan sluka en tredjedels plåt om dagen. Jag är också lite osäker på hur mycket jag behöver äta, speciellt innan träning. Men det är något jag får testa mig fram kring, antar jag.
 
Och anledningen till att jag skriver min historia till er, är för att utan er och er hemsida så hade jag inte mått såhär bra. Jag kanske är lite euforisk nu, men jag tycker till och med att ni lyckas sprida värme och glädje genom tangenterna i det ni skriver.
 
Tack för att ni finns, och jag hoppas ni fortsätter med det ni gör!
Varma kramar Amanda
 
 
Tack snälla Amanda för att du delar med dig av ditt liv!
 
Magnus & Jenny

11 Maj 2014
Felicia1

För ungefär ett år sedan blev vi kontaktade av Felicia som skulle skriva sitt gymnasiearbete och hade då valt ”Människans ursprung”. Hon ville intervjua oss om Paleo och hur vi levde. Självklart ville vi det, väldigt spännande och roligt! Nu är Felicia klar med arbetet och har då varit snäll och skrivit ett gästinlägg till oss. Här berättar hon lite om tillvägagångssättet och hennes upplevelser.

Gymnasiearbete och utmaningar

Mitt intresse för kost och hälsa har ökat allt mer under de senaste två åren. Jag gillar att testa min kropp, att experimentera med den och utsätta den för nya utmaningar.

Det var i samband med att jag skulle börja skriva mitt gymnasiearbete, ett omfattande arbete man skriver sista året på gymnasiet, som jag bestämde mig för att göra något praktiskt. Jag visste att jag ville skriva om människans ursprung då det intresserar mig men hur skulle jag kunna få in en praktisk del i det? Sen kom jag på det – jag kombinerar det med mitt andra intresse: kost och hälsa! Jag bestämde mig alltså för att testa hur det är att äta enligt stenålderskost och om jag kunde dra någon slutsats om våra förfäder med hjälp av mitt lilla experiment.

Tidigt kom jag på att det kan vara bra att ha någon som är kunnig inom ämnet så jag bestämde mig för att göra en intervju som grund för mitt experiment. Jag hittade Magnus och Jennys blogg och läste den innan jag kontaktade dem, och visst kunde de ställa upp och svara på mina frågor! Jag fick mina svar till intervjun men även i efterhand och under min utmaning har de hjälp mig otroligt mycket med svar på frågor.

Jag förberedde min utmaning väl – jag skulle genomföra 30 dagar helt enligt paleo. Jag läste och skrev om paleo i mitt arbete, jag skrev ut recept från Magnus och Jennys paleoskafferi, all mat inhandlades och det planerades in i sista detalj.

Till en början kändes 30 dagar som en evighet! Och va jobbigt det var med all planering – vad ska vi äta till frukost? Till lunch att ha med till skolan? Till middag?… Men allteftersom tiden gick kändes det lättare.

Jag hade inget baktanke med utmaningen förutom just mitt arbete, jag ville alltså inte gå ner i vikt eller så – det skulle få komma med på köpet i sådana fall. Jag upplevde inte heller tidigare att jag har haft problem med magen på grund av mejeriprodukter och spannmål.

En vecka in i utmaningen kom jag på mig själv med att tänka att jag inte varit sötsugen på en vecka nu… Och när jag tänkte efter har min mage varit väldigt mer platt nu än tidigare… Oj, förändringarna har skett utan att jag har märkt det!

Felicia2Efter 20 dagar gjorde jag ett test i experimentet, jag åt lite vanlig mat. Det blev inte bra. Dagen efter vaknade jag med magknip och i behov av en toalett hela förmiddagen. Min kropp har anpassat sig väl efter paleokost. Jag trodde att det skulle vara svårt att äta enligt paleo och att jag skulle lockas av godis och annat som mina vänner åt men det har varit väldigt lätt. Jag har ätit oerhört god mat (alla recept från paleoskafferiet!), ätit frukt istället för godis och jag har aldrig behövt vara hungrig. Jag har kunnat prestera på topp när det gäller min träning (jag har kört ungefär 4-5 gympass i veckan) och jag känner mig lättare i kroppen.

Lättare i kroppen kan även mätresultat visa, efter 30 dagar gjorde jag mätningar som visade att jag förlorat 4 kg i vikt, -6 cm runt både bröst och mage samt -5 cm runt rumpan. Paleoutmaningen har dock gett mig så mycket mer än bara fysiska förändringar: jag har fått inspiration till en ny livsstil, mer kunskap om både kost, hälsa och människans ursprung, massor av goda recept, jag har hittat nya livsmedelsprodukter, lugnare mage utan magkatarr – bara fördelar!

Efter min utmaning har jag inte ätit enligt paleo, jag äter en form av paleo/5:2/LCHF/vanlig husmanskost och det passar mig väldigt bra! Jag använder mig mer av kokosmjölk än tidigare men jag äter även vanliga mejerivaror då jag upplever att min mage inte mår dåligt av det. Däremot utesluter jag kolhydrater i form av pasta, potatis och bröd då det ger mig svullen mage.

Så jag har hittat en livsstil som passar mig och som jag mår bra av och det är mycket tack vare mitt experiment med paleoutmaningen!

/Felicia

 

Vi säger härligt Felicia och stort lycka till i framtiden!
Magnus & Jenny

9 Mar 2014
Erik10

Idag har vi äran att få ett gästinlägg av Erik Bergström från bloggen Drömkroppen, han har en fantastisk dokumenterad meritlista vad gäller träning och kost. Dessutom har han en bakgrund som SM-Guldmedaljör inom Kettlebell!

Till våren håller han ett Paleocamp i Villajoysa i Spanien! Oerhört spännande! Det finns fortfarande tid att anmäla sig – länk längre ner i Erik´s gästinlägg.

 

Erik

I September 2009 började jag med LCHF/Paleo och har aldrig sett tillbaka. Det mentala fokuset och den jämna energin det ger mig är vad som gör det möjligt för mig att leva det liv jag gör. Jag experimenterar alltid med min kost, framförallt kolhydraternas roll, mängd, källa och timing i mina olika mål. Jag äter alltid ekologisk paleokost med en låg andel kolhydrater, där det absolut viktigaste för mig är att maten är av hög kvalitét och är fri från gifter. Ren mat, utan kompromisser.

Mitt SM-Guld 2010 i kettlebell var även det ett experiment som lärde mig en ovärderlig läxa. Att se möjligheterna över hindren och att aldrig ge upp. Elva dagar innan finalen drabbades jag, liksom tusentals andra i Östersund, av Cryptosporidiumparasiten i dricksvattnet. Fyra dagar innan finalen var jag pigg nog att återuppta träningen, men hade tappat månaders arbete och gått ner många kilon. Då allt tycktes förlorat, bestämde jag mig för att gå ner ytterligare fyra kilon på lika många dagar, för att väga in i en lägre viktklass. Inte en helt hälsosam taktik kan jag medge, men att kunna se tillbaka på det beslutet som ett avgörande tillfälle, har hjälpt mig att samla kraft och åter se de dolda möjligheterna varje hinder innebär.

Jag är egentligen ingen tävlingsmänniska, men älskar att pressa mina egna gränser. Att alltid ha ett nytt stort mål, ett projekt, som tvingar mig att växa och utvecklas är min passion och drivkraft. Något som får mig att, när jag stiger upp om morgonen, långt innan solen gått upp, göra det med ett leende på läpparna.

Jag älskar elegans i rörelse och bedriver min träning ute i naturen. Färdighetsbaserad träning att ha nytta av. Stockar, stenar och framförallt min egen kropp är de redskap jag använder främst, även om jag fortfarande flitigt leker med kettlebells och liknande redskap. Min uppfattning av träning ligger i så otroligt mycket mer än att stärka kroppen. Min träning är min meditation, min stresshantering, min bro mellan kropp och sinne. Det ska vara roligt, rogivande och ockupera allt som är du. Det ska inte vara en börda, ett tvång eller något ångestfyllt. Att direkt efter ett avslutat träningspass längta efter nästa är något som skapar en hållbar aktiv livsstil att verkligen trivas med. Att få hjälpa andra till detta ger mig oerhörd glädje.

Erik13Erik11Erik12Erik14

Mitt kommande projekt att, i fivefingers, springa och vandra den 300 mil långa leden ”Te Araroa” var planerat att ske februari-maj 2015, tillsammans med min syster, men är framskjutet till 2016, då jag till min stora glädje precis blivit accepterad att träna och studera under Shaolintemplets stridsmunkar i Kina under ett års tid. Detta blir definitivt min största utmaning hittills!

Innan jag ger mig iväg på detta äventyr har jag två spännande happenings. Ett träningsäventyr 5-12 April 2014 i Spanien för alla som önskar lära sig mer om naturlig träning ute i naturen och samtidigt njuta av fantastiskt god mat. Om du är intresserad, hör gärna av dig med frågor, eller boka dig direkt på Paleocamp.

Detta passar alla, oavsett förgrund!

Det andra är en halvdagshappening, 26 April 2014 på Uppsalas grottkök ”PriMaten”, där vi tränar, leker och dricker gott ekokaffe i det förhoppningsvis strålande vädret. Det bjuds även på föreläsning.

/Erik Bergström

 

Vi hoppas givetvis på att få en uppdatering från Erik´s Paleocamp efter att det är avslutat. Tack för att du delar med dig!

Magnus & Jenny

13 Nov 2013
Henrik

Vi följer med spänning bloggen ”Led genom exempel” som Henrik Siwe skriver och fascineras speciellt av hans sätt att röra på sig och hur han ser på träning. Vi har många liknande tankar om att vara ute och ”leka” och njuta av naturen samtidigt som vi faktiskt får vår träning. Henrik har tidigare skrivit ett gästinlägg på vår blogg där han presenterar sig och sin blogg.

Med detta som bakgrund så har vi skickat en förfrågan till Henrik om han skulle vilja dela med sig om sina träningstankar på vår blogg!

Läs om en kanske lite udda men väldigt rolig träning och uppenbarligen otroligt effektiv!

Magnus & Jenny

 

Träning så kul och så enkelt…
Nu är jag här igen – och det känns lika roligt och lika stort som vid förra gästinlägget! Mitt första gästinlägg hos ”Under vårt tak” handlade om mig och varför jag driver bloggen ”Led genom exempel” samt lite generella tankar kopplat till kost och träning. Så när Magnus och Jenny undrade om jag inte ville skriva ett inlägg till, för att fördjupa mig inom träning, så blev jag väldigt glad. Det är något jag verkligen brinner för!

Vi landade till slut i att inlägget borde handla om min egen vardag och träning. Gärna med bilder från något ”som kan upplevas som lite udda träningsformer”, eftersom de fått en känsla av att jag gillar just det. (De har helt rätt.)

Så här kommer ännu ett gästinlägg från ”Led genom exempel”, den här gången under parollen ”Träning så kul och så enkelt”!

Till att börja med vill jag vara väldigt tydlig med min egen bakgrund och mina egna förutsättningar. Jag har aldrig varit överviktig. Jag har alltid tränat mycket. Först var det fotboll under hela uppväxten och sedan gym. Jag har alltid tyckt att jag har fått ”bra resultat” när jag går in för det. Baksidan av det är att jag också då och då har varit skadad eller sjuk, samt att det gått väldigt upp och ner vad gäller hur roligt det har varit att träna.

Att skilja på lek, träning och ”planlös motion”

Jag gillar verkligen Magnus och Jennys uppmaningar här på Under vårt tak om ”ut och lek”! För det är precis vad det handlar om – att ha roligt. Då är ”träningseffekten” bara bonus. På det temat så brukar jag låta mig inspireras av min 4-åring som tycks helt ovetande om hur ”jobbigt” allt hon gör faktiskt är. Hon springer hellre än hon går. Hon hoppar, klättrar, hänger, drar, kryper och försöker göra nya saker hela tiden – något väl värt att inspireras av och fundera kring. Varför känns det inte så för oss vuxna (de allra flesta) längre? En riktigt tuff utmaning på bloggen heter ”är du lika stark som min 4-åring?” – och den är inte helt självklar kan jag lova!

Henrik1

Min egen träning

Det är ofta som jag får frågan ”hur tränar du”? De flesta förväntar sig en detaljerad beskrivning av intervaller, hård styrketräning och en massa andra tuffa upplägg, eftersom den generellt rådande bilden just nu är att det är vad som krävs för att få muskler. När jag då berättar om min träningsfilosofi möts jag ofta av en skeptisk min och ”skämtar du?” eller ”vadå springa i lågpuls för att bygga grundstyrka?”. Så med det sagt – låt mig ge er min träningsfilosofi och vad det innebär i praktiken!

Tänkte att jag inleder med en översikt av vad jag siktar på per vecka. Märk väl att det inte är något jag alltid genomför till punkt och pricka varje vecka, även om min målsättning är att göra det. Mycket? Tja, det kan tyckas men för mig är träningen en stor och viktig del av mitt liv. Det är något som gör mig genuint glad!
Jag rör mig – löpning, rodd, simning eller liknande – i min MAF-puls* 3-5 timmar i veckan
Jag tränar styrka 1-2 gånger
Jag springer för livet någon gång i veckan/var 10e dag
Jag har ett par tillfällen av yoga/rörlighetsträning och avslappningsövningar i veckan – ofta runt 15 minuter innan sängdags på kvällen

Ovan är resultatet av mitt egna hemmasnickrade ramverk nedan. Jag misstänker att jag är en av få bland ”träningsbloggarna” som anser att träningsvärk är helt onödigt…
Alltid vara så lite som möjligt på gymmet men med maximalt resultat – jag har hellre roligt i skogen än spenderar massa tid på gymmet
Minimera ”onödig” träningsvärk – att inte kunna röra sig på en vecka är inte min grej
Hellre ”riktigt stark” än ”riktigt stor”
Jag vill optimera kroppen som fungerande helhet
Jag tränar inte för att ”bränna kalorier”

Vad betyder allt det där i praktiken?

Att röra sig i MAF-puls – ”lågpulsträning” är – av olika anledningar som jag skrivit metervis om på bloggen – något som jag ser som basen i min träning. Den korta storyn är att det är skönt, hållbart, långsiktigt och effekterna av den träningen är OTROLIGA. Den långa versionen finns på bloggen.

Jag lyfter riktigt tungt då och då. Min strävan är ett pass på gymmet varje vecka för att lyfta riktigt tungt. Skälet till att jag då väljer gymmet är att jag inte hittat något substitut för att få till 150-kilos marklyft (tips mottages tacksamt.) Det bästa som finns är att hitta utomhusalternativ till tung styrketräning. Som när jag hittade en stock på sommarstället att ge järnet med – utomhusstyrka när det är som bäst!

Henrik2

Sedan är jag som flera vet heltidsarbetande småbarnsförälder – vilket per definition innebär tidsbrist. För att råda bot på det har jag också några väldigt korta, snabba pass! En kroppscirkel – chins-benböj-armhävningar-planka – som går på runt 15 minuter och ett ”spring för livet” som tar runt 12-18 minuter beroende på hur man väljer att genomföra det. Båda dessa ger EXTREMT bra resultat och jag garanterar att man är nöjd efter dem!

Men igen, ju mer lek vi kan få in i träningen desto bättre! Ett av mina absoluta ”favoritpass” är att vara ute och springa helt planlöst i skogen här i Älta. Inga stigar. Inga fasta hållpunkter. Ingen runda. Bara skog, stenar, utmaningar och spännande inslag av att klättra i träd – det är jobbigare än man minns – gå balansgång på fallna träd och varför inte hoppa mellan stenar när chans ges.

Henrik3

De gånger jag har gjort det är jag alltid förvånad över dels hur fort tiden går och dels över hur hög puls jag har haft (naturlig intervallträning) men med en upplevelse som enbart varit riktigt positiv och genuint rolig. Varför inte testa lekplatspasset med barnen som vikt…

Henrik1

…eller ta tillfället i akt när det finns grushögar att flytta eller roliga utegym att ”leka loss i”!

Henrik5

Som avslutning vill jag dela med mig av två utmaningar som jag filmat. Den ena kallar jag för ”fotbollsmålsutmaningen” och den andra för ”balanskrypet”. De är båda ett sätt att sätta sin vardag och ”vanliga” träning i perspektiv. För båda kräver mer än bara styrka!

Motion utan lek eller träningstanke?

För så många är det som i vanligt tal kallas ”motion” något som inte är speciellt trevligt och nästan alltid upplevs som tråkigt. Ta löpning som exempel. Ofta börjar man för hårt och snabbt. Musklerna tar slut. Pulsen är superhög och om man inte springer fortare än förra gången så känner man sig misslyckad. Jag har varit precis där. Dit vill jag inte igen! Skillnaden mellan träning och planlös motion – vilket tyvärr många tror är bra träning – är att ”träning” är fokuserad, medveten, mätbar och genomtänkt. Det innebär också oftast låg skaderisk och reella hälsovinster!

Slutliga tankar kring min egen träning

Jag har ett enda eget mål – att vara så uthållig och ”allroundtränad” att jag kan säga ja till i stort sett vad som helst om någon vill att jag ska hänga med! Givetvis finns det saker jag inte klarar, men en milstolpe för mig är att jag numera kan springa ett maraton med en dags varsel – det har jag bevisat! Med det sagt är min grundinställning till träning numera att den ska optimera min hälsa – jag vill inte vara skadad mer. Det ska sammanfalla med min målsättning samtidigt som det ska vara så roligt, skönt och inspirerande som möjligt. Jag ska inte bara känna mig stark utan också vara stark!

Henrik

Därmed inte sagt – inte på något sätt – att det är fel att ha målsättningar och måltider på lopp, tävlingar eller dylikt. MEN jag vill betona att det är min bestämdaste åsikt att det inte är värt att offra sin hälsa för att nå sina, ofta kortsiktiga, träningsmål genom att träna för hårt!

Slutligen, några väldigt konkreta budskap som jag vill avsluta med.
Börja hellre jobba med att förändra matvanorna än att ”dra igång hårdträningen” – det ger snabbare och hälsosammare resultat utan dåligt samvete när du inte längre pallar gå till gymmet
OM du vill träna och tycker det är KUL – så behövs ändå inte stenhård träning 5 gånger i veckan på gymmet för att komma i riktigt bra form – det är KONTRAPRODUKTIVT och OHÄLSOSAMT
Träning måste inte ge blodsmak för att ge resultat – det är ren marknadsföring!
Mer är INTE bättre – kvalitet framför kvantitet
Lek mer – alla tillfällen att göra något med kroppen kan tas tillvara. Gå balansgång i lekparken, stå på händerna med ungarna, hjula (något jag inte kan), låt ungarna rida på din rygg medan du går på alla 4 (hur jobbigt som helst)

Att sträva efter att leva hela livet i bästa möjliga form, det är för mig att leda genom exempel!

Henrik6

*Den som är nyfiken på MAF-puls, lågpulsträning och alla de passen som nämns ovan kan läsa mer om det på bloggen under ”min träningsfilosofi”

/Henrik Siwe