Stockholm marathon – före, under och efter

Tillbaka

Att springa ett Marathon har länge varit en dröm och i lördags så var det äntligen dags! Stockholm Marathon 2014. Så många känslor och så underbart. Redan sedan tidigt hade jag bestämt mig för att springa loppet i mina barfotaskor, fivefingers. Älskar känslan av frihet och lätthet som de ger och dessutom är det jag, använder alltid barfotaskor så varför inte på maran!

Vi lever en Paleolivsstil här Under vårt tak och försöker förhålla oss till vår omgivning på ett naturligt och lätt sätt samt att ta tillvara på de resurserna som vi har. Det innebär att träningen oftast blir ute i naturen, tassandes runt på stigarna längst sjön, klättra upp i ett träd, lyfta en stock, sprinta på stranden eller hänga i en gren. Så det har varit min träningsuppladdning inför Stockholm marathon.

Vi har sedan lång tid ätit en Paleokost och detta har inte ändrats inför tävlingen, faktiskt inte gjort några förändringar alls inför loppet. Ätit mer om jag varit hungrig och mindre om jag känt mig nöjd med det, precis som vanligt alltså. Ren och naturlig kost med fokus på kvalitet.

Själva marathonsdagen började nervöst men så fort vi kommit på plats hamnade också nerverna på plats. Fick flera ”tummen upp” för mina fivefingers i startfållan och några frågade även om jag skulle springa i dem och när svaret blev ja kom följdfrågan – Hela vägen…

De 2 första milen var väldigt behagliga och härliga, hade redan från början satt ett fint tempo på ungefär 6.30 minuter per kilometer och tänkte tassa runt maran på denna tiden. Dessutom visste jag att Jenny skulle stå strax efter Vasaparken vid 1,5 mil för att hurra, snodde en puss i farten och sprang glatt vidare. Vid 3 mil började det bli jobbigare men tempot var samma och det var inte smärtsamt på något sätt, men när det återstår 5 km började det bli riktigt motigt och vid enbart 4 km kvar började jag gå ett tag. När jag sedan började springa igen höll detta hela vägen in i mål.

bild1

När Stockholms Stadium syntes var det verkligen efterlängtat och väldigt skönt. Hela tiden så har fokus legat på att ta in upplevelsen och verkligen vara med genom hela loppet, vara här och njuta. Man kände glädjen, smärtan, lättheten och atmosfären men så fort man svängde in i Stockholm Stadium blev man överöst av ett lyckorus och gråten kom direkt, så härligt och fantastiskt! Vilken upplevelse!

För att ta sig ut ur Stadium var det självklart lång kö och mycket folk, det blev lite väl mycket på en gång. Bröt mig ur och la mig på gräset en stund för att pusta, sedan iväg och leta efter Jenny. Avslutade dagen tillsammans med vänner och en fin middag, perfekt slut på en fin dag.

Otroligt nöjd med loppet och dagen, känns som en seger att ha genomfört ett Marathon och dessutom i barfotaskor. Nu vet jag vad det handlar om och nästa gång kommer det att bli ännu roligare och bättre.

Följ dina drömmar och våga!

/Magnus